“Aai, ɣεn la nyiir kärou ku dhäŋ tök ok monydië.”
“Ja, min man och jag har två döttrar och en son.”
“Ɣεn la nyiir kärou aya lakin ɣεn puök kek muɔnydië.”
“Jag har också två döttrar men jag är skild.”
“Nyiirku lek ruun kadë?”
“Hur gamla är dina döttrar?”
“Mina alaŋ ruun kaŋuan. Ee la panabul rodha. Miriam alaŋ ruun kathiär ku ee la panabun.”
“Mina är fyra år. Hon går i förskolan. Miriam är tio, så hon går i skolan.”
“Miithkië abën ala panabul. Dhäŋdië abë thök thukul nhiäk ruɔ̈n.”
“Alla mina barn går i skolan. Min son tar studentexamen nästa år.”
“Ee kë piath! Miith aguɔ dït apεi. Ee ŋo wic bë loi tä cï ɣen thök?”
“Vad roligt! De växer upp så fort. Vad vill han göra när han är klar med skolan.”
“Awic bë yök luɔi, lakin ɣa yalɛ̈k ɣen bë la jama.”
“Han vill ha ett jobb men jag säger att han skall börja läsa på universitetet istället.”
“Ee tɛ̈ŋ piath. Aŋääth ka miithkië bë la jama akäl tök.”
“Det är en bra idé. Jag hoppas också att mina barn i framtiden vill studera på universitetet.”
