“তোমার কি কোনো পরিবার আছে?”
“Har du någon familj?”
“হ্যাঁ, আমার স্বামী, দুটি মেয়ে আর একটি ছেলে রয়েছে।”
“Ja, min man och jag har två döttrar och en son.”
“আমারও দুটি মেয়ে আছে, কিন্তু আমি তালাকপ্রাপ্ত।”
“Jag har också två döttrar men jag är skild.”
“তোমার মেয়েদের বয়স কত?”
“Hur gamla är dina döttrar?”
“মিনার বয়স চার বছর। সে প্রি-স্কুলে যায়। মিরিয়ামের বয়স দশ, তাই সে স্কুলে যায়।”
“Mina är fyra år. Hon går i förskolan. Miriam är tio, så hon går i skolan.”
“আমার সব ছেলেমেয়েরা স্কুলে পড়ে। আমার ছেলে আগামী বছর স্নাতক শেষ করবে।”
“Alla mina barn går i skolan. Min son tar studentexamen nästa år.”
“এটা অসাধারণ! বাচ্চারা খুব দ্রুত বড় হয়ে যায়। এরপর সে কী করতে চায়?”
“Vad roligt! De växer upp så fort. Vad vill han göra när han är klar med skolan.”
“সে চাকরি পেতে চায়, কিন্তু আমি তাকে বলছি এর পরিবর্তে তার বিশ্ববিদ্যালয়ে যাওয়া উচিত।”
“Han vill ha ett jobb men jag säger att han skall börja läsa på universitetet istället.”
“এটি একটি ভাল বুদ্ধি। আমিও আশা করি, আমার ছেলেমেয়েরা একদিন বিশ্ববিদ্যালয়ে যাবে।”
“Det är en bra idé. Jag hoppas också att mina barn i framtiden vill studera på universitetet.”