“Imaš li nekoga od porodice?”
“Har du någon familj?”
“Da, muž i ja imamo dve kćerke i sina.”
“Ja, min man och jag har två döttrar och en son.”
“I ja imam dve kćerke, ali sam razvedena.”
“Jag har också två döttrar men jag är skild.”
“Koliko ti kćerke imaju godina?”
“Hur gamla är dina döttrar?”
“Mina ima četiri godine. Ide u vrtić. Mirijam ima deset, ona ide u školu.”
“Mina är fyra år. Hon går i förskolan. Miriam är tio, så hon går i skolan.”
“Sva moja deca idu u školu. Sin će mi diplomirati sledeće godine.”
“Alla mina barn går i skolan. Min son tar studentexamen nästa år.”
“To je sjajno! Tako brzo odrastaju. Šta planira da radi posle?”
“Vad roligt! De växer upp så fort. Vad vill han göra när han är klar med skolan.”
“On želi da se zaposli, ali ja mu govorim da bi umesto toga trebalo da upiše fakultet.”
“Han vill ha ett jobb men jag säger att han skall börja läsa på universitetet istället.”
“Dobra ideja. I ja se nadam da će moja deca jednog dana ići na fakultet.”
“Det är en bra idé. Jag hoppas också att mina barn i framtiden vill studera på universitetet.”