Tom har tannpine. Han har veldig vondt i ei tann.
Tom har tandvärk. Hans tand gör väldigt ont.
Han må gå til tannlegen, men først treng han noko for å dempe smertene.
Han behöver träffa sin tandläkare, men först behöver han någonting mot smärtan.
Han køyrer til næraste apotek.
Han kör till det närmsta apoteket.
«Eg har tannpine», seier han. «Har du noko for det?»
“Jag har tandvärk” säger han. “Har du något för det?”
«Ja, her er nokre smertestillande tablettar. Du treng ikkje resept for desse.»
“Ja, här är några smärtstillande. Du behöver inte recept för dessa.”
«Tusen takk. Kor mykje kostar dei?»
“Tack. Hur mycket kostar de?”
«Dei kostar ni euro. Men du bør gå til tannlegen.»
“De kostar nio euro. Men du borde träffa en tandläkare.”
«OK, eg skal ringe tannlegen i morgon tidleg.»
“Okej, jag ska ringa min tandlärare i morgon bitti.”
«Viss du treng sterkare medisin, må du ha ein resept frå tannlegen eller legen din.»
“Om du behöver starkare medicin så behöver du få ett recept från din läkare.”
